Jag är less. Nästan så less som jag var när jag åt ett ton medicin. Nu är jag bara less.
Utan medicin. Jobb, jobb, jobb! Jobb, jobb jobb! Utan fin melodi i bakgrunden.
Jag har massor att göra, har Slarvat stort med springningen. Är utmattad och inte så rolig att ha att göra med. Det är som om när jag går så är det trögt i hela kroppen. Som om jag redan sprungit en mil.
Det roligaste som har hänt den här veckan, hitills är under min promenad hem från jobbet:
Jag hjälpte en kille som ramlade eftersom han aldrig sett is förut förrresten. Han stolpade rakt förbi mig över en isgata och slog i backen. Han sa förvånat:
- Jag ramlade.
- Stackars dig, sa jag.
- Ja, sa han.
Vi var överens.
Det är alltid roligt med oväntade möten.
onsdag 28 november 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar