På grund av Diabetes typ 1 i familjen skickades jag iväg på sockerbelastning av MVC. Det var en skum upplevelse och den satte hela min dag i gungning. Jag visste att de inte skulle få något utslag på testet. Varför? Jag är kvinna, diabetes 1 ärvs på X-genen och är inte dominant. Jag kan ha fått genen från mamma som har diabetes 1 men troligen inte från pappa. Skulle jag ha en sportsmössa att utveckla diabetes hade jag redan gjort det.
Å andra sidan kan jag få diabetes 2. Så jag är i mitt stilla sinne mycket tacksam för att jag ställs så tidigt under bevakning.
Jag fick fasta från midnatt. Det var inte svårt att låta bli att äta efter 24, då jag tack och lov sov, problemet var dricka! Jag vakande törstig som ett djur och förblev törstig under hela testet. Klockan 7.30 drack jag en sockerlösning i vilken jag pressat lite citron och det smakade riktigt bra. Sedan fick jag sitta och vänta i två timmar för att därefter få ett blodprov taget. Jag låg i mina ögon lite högt, som diabetikerbarn har jag ju tagit chansen att testa mammas blodsockermätare, deras mojäng var kanske annorlunda kalibrerad. Men det var helt normalt. Jag hade som sagt inte räknat med något annat. Inte såhär tidigt i alla fall. Vem vet vad som händer?
Efter detta gick HUTT-strategin åt helvete. Jag petade i mig lite frukost, gick till skolan, satt på föreläsning, åt en undermålig lunch. Tjyvlyssnade på två killar på LTH:s dataingengörslinje som osade tönt och nörd. Tänkte erbjuda lite gratis sex eller ett klämm på mina tuttar som ren välgärning. De var i och för sig alldeles för uppslukade av att prata skillnader mellan Java och C++ och konstruktorer och new-funktioner för att någon kvinna över huvud taget skulle vara intressant.
Satt på föreläsning, gick hem.
Var hungrig, åt en banan. Kom hem och godisssuget slet tag i mig. Jag har inget godis hemma men uppfinningsrik är jag ju! Jag grep tag i diskbänken och sansade mig nog för att kunna vräka i mig mina vitaminer, mineraler och blutsaften. Sen drack jag två glas vatten och tog en tupplur.
Vaknade, försökte göra middag, det gick åt helvete. Rostade grönsaker hur kan man misslyckas? Jag grät lite, vi åt smörgås och yoghurt till middag och sedan mådde jag illa hela kvällen fram till jag somnade.
Jag är inte någon stålkvinna direkt.
torsdag 31 januari 2008
fredag 25 januari 2008
Är vaken igen
Här upplevt en pigg period. Orkade gå till och från skolan(Campus Helsingborg) alla dagar förra veckan vilket är ett motionslyft som heter duga. O friska luft och regnmättade vindar. Det är en sådan frihet i att vara vaken mer än två timmar om dagen!
Sen tog Blutsaften slut och med den, tja, det tog tre dagar, min energi. Jag var inte heller snabb på att komma iväg till affären för att köpa ny blutsaft.
Förra onsdagen låg jag i min säng för att sova och plötsligt, vid 22.30 kom en oerhörd längtan efter Kebab över mig. Doften kom över mig och jag låg där och längtade. Tänkte be A gå och köpa en åt mig. (Jag har ju läst i Gravidlitteraturen att mannen har en alldeles speciell uppgift att fylla efter befruktningen, det är att ge kvinnan mat)!
Nu har ju jag tränat A i en verksamhet som heter: Mata inte djuret, så jag grät mig stilla till sömns, djupt olycklig, eftersom jag visste att det inte skulle tjäna något till att väcka honom och be om Kebab. Jag har inget annat att säga mer än att det är förvånade och frustrerande att vara en lipsill.
I övrigt har jag drömt att jag i värsta spänstiga stilen sprungit 8 mil på 8 timmar och 8 sekunder, min vän P sprang efter, han bar precis som vanligt på de 3 böcker han alltid bär på. Lite imponerande att han sprang så fort faktiskt, det trodde jag inte... Hur som helst, det var OS och upploppet gick genom en fullsatt aula i värsta Crouching tiger hidden Dragon stil.
Sen tog Blutsaften slut och med den, tja, det tog tre dagar, min energi. Jag var inte heller snabb på att komma iväg till affären för att köpa ny blutsaft.
Förra onsdagen låg jag i min säng för att sova och plötsligt, vid 22.30 kom en oerhörd längtan efter Kebab över mig. Doften kom över mig och jag låg där och längtade. Tänkte be A gå och köpa en åt mig. (Jag har ju läst i Gravidlitteraturen att mannen har en alldeles speciell uppgift att fylla efter befruktningen, det är att ge kvinnan mat)!
Nu har ju jag tränat A i en verksamhet som heter: Mata inte djuret, så jag grät mig stilla till sömns, djupt olycklig, eftersom jag visste att det inte skulle tjäna något till att väcka honom och be om Kebab. Jag har inget annat att säga mer än att det är förvånade och frustrerande att vara en lipsill.
I övrigt har jag drömt att jag i värsta spänstiga stilen sprungit 8 mil på 8 timmar och 8 sekunder, min vän P sprang efter, han bar precis som vanligt på de 3 böcker han alltid bär på. Lite imponerande att han sprang så fort faktiskt, det trodde jag inte... Hur som helst, det var OS och upploppet gick genom en fullsatt aula i värsta Crouching tiger hidden Dragon stil.
fredag 18 januari 2008
Mer motionstips och mer shopping
Har nu varit på livsstilssamtal på MVC. Oerhört intressant och det visar sig att jag inte har någon livstil att tala om. Röker inte, dricker inte mer än vad som kan anses vara väldigt lite. Anses kanske vara skåpsnykterist rent av.
Barnmorkskan och jag pratade motion. Det var intressant att hon talade mycket snabbt och lyssnade mycket snabbt. Jag var mitt vanliga gravida gröt jag och hängde inte riktigt med. Hon påpekade att har man inte idrottat förut är det verkligen inte rätt tid att börja. Vi ska ha uppföljning på måndag och jag ska skriva ned allt viktigt tills dess.
På tisdag börjar vatten-gympa. Detta innebär att jag måste köpa en baddräkt som skyler brösten... Shoppa är ju alltid kul.
Barnmorkskan och jag pratade motion. Det var intressant att hon talade mycket snabbt och lyssnade mycket snabbt. Jag var mitt vanliga gravida gröt jag och hängde inte riktigt med. Hon påpekade att har man inte idrottat förut är det verkligen inte rätt tid att börja. Vi ska ha uppföljning på måndag och jag ska skriva ned allt viktigt tills dess.
På tisdag börjar vatten-gympa. Detta innebär att jag måste köpa en baddräkt som skyler brösten... Shoppa är ju alltid kul.
fredag 4 januari 2008
Promenader och HUTT-strategin
Det känns om om jag har fallit ned på botten av motionsbrunnen.
Det är glädjande att kunna meddela att jag orkar gå på promenad och lyckas nästan orka med en timme varje dag. Jag försöker skjuta in promenaden där det ändå är natuligt. Frisk luft ska inte underskattas, inte heller överskattas för det är himla kallt utomhus.
Det sägs att motion är himla bra. Det sänker blodtrycket, hjälper en att transportera bort överbliven vätska. Jag sällar mig till lovsångskören, jag blir starkare. Känns inte så just nu, jag vet bara. Just nu när kroppen är ruskigt belastad av all möjlig utveckling och nybildningar och progestosteron så är promenader mycket, mycket tillräckligt. I senaste inlägget har jag skrivit om dubbelmaran med twist. Jag har inte orkat ta mig till F&S ännu. Jag har ingen mammagrupp och har inte skrivit in mig som blivande moder i Svea rike.
Hur som helst har jag en ganska stark motiverande kraft för att lunka mig igenom uppbyggliga fysiska övningar:
- Jag är överviktig och jag kommer inte orka med att gå upp i vikt.
De senaste ett och ett halva åren har jag gått upp ruskigt mycket i vikt. Jag har varit deprimerad olycklig på jobbet och det har tagit knäcken på mig. Faktum är att jag är en rätt duktig hetsätare och det är lätt att gå upp i vikt då. Jag har retirerat till att stoppa saker i munnen för att trösta mig. Tidigare har jag arbetat ganska rejält med det där i terapi. Tyvärr kunde jag inte hålla emot när ångesten tog över. Jag var nog inte beredd på känslan. Jag gjorde som jag alltid brukar göra...
För att inte överäta nu har jag en strategi:
- Jag får inte bli för hungrig, för upprörd, för törstig eller för trött. HUTT-strategin.
Blir jag för hurgrig, upprörd, törstig eller trött finns risken att jag börjar mumsa för att jag inte vet hur jag ska bete mig. Eller för att jag ine orkar bete mig.
Upprördheten eller psykusk Utmattning håller jag stången med promenader. Promenader producerar endorfiner efter 30 minuter. Obetalbar lycka.
Jag har studerat vanliga sug hos blivande mammor, man verkar vilja vill ha produkter som i förlängningen innehåller näringsämnen. Det verkar som om mjölkprodukter och pizza ligger högt på listan över vad man är sugen på. Vad som saknades för kvinnan som tuggade på tvättsvampar har jag inten aning om. Jag har hur som helst inte råd att få okontrollerbara sug.
Därför har jag börjat äta tillskott i form av Omega-3 kapslar, kalcium och blutsaft. Blutsaften hjälper en del mot tröttheten. Trötthet gör att jag blir ledsen, ledsenhet gör att jag äter. Om det ändå vore så gott att jag SOV men nej, jag är mer av en gnällspik, när jag gnäller äter jag. Jag känner mig själv, jag måste stämma i bäcken.
Jag är i ansvarig för att jag ska må bra och då är det bara att se till att det fungerar. Amo drar sitt strå till stacken. Jag brukar testa hans team-spirit genom att be om glass eller nått annat som blivit utrensat ur frysen. Jag kommer ingenstans med böner till honom. Han brukar säga att jag kan ta ett glas vatten och hångla lite. Han kanske inte vet att det är med fara för sitt eget liv som han häver ur sig detta. Tur att han kan såndär japansk slåss sport med konstig stavning.
... en sak som jag inte riktigt har fått kläm på hur jag ska hantera är att jag vill ha kardemumma. Kardemumma doftar som en ljuvlig semester och sensuella smekningar och dessutom bullar. Jag sitter som Ferdinand över en kryddburk och genomfars av de ljuvligaste rysningar. Jag har krossat pepparkakor och har i en påse och sniffar på.
Kanelte blir man inte kaxig av.
Det är glädjande att kunna meddela att jag orkar gå på promenad och lyckas nästan orka med en timme varje dag. Jag försöker skjuta in promenaden där det ändå är natuligt. Frisk luft ska inte underskattas, inte heller överskattas för det är himla kallt utomhus.
Det sägs att motion är himla bra. Det sänker blodtrycket, hjälper en att transportera bort överbliven vätska. Jag sällar mig till lovsångskören, jag blir starkare. Känns inte så just nu, jag vet bara. Just nu när kroppen är ruskigt belastad av all möjlig utveckling och nybildningar och progestosteron så är promenader mycket, mycket tillräckligt. I senaste inlägget har jag skrivit om dubbelmaran med twist. Jag har inte orkat ta mig till F&S ännu. Jag har ingen mammagrupp och har inte skrivit in mig som blivande moder i Svea rike.
Hur som helst har jag en ganska stark motiverande kraft för att lunka mig igenom uppbyggliga fysiska övningar:
- Jag är överviktig och jag kommer inte orka med att gå upp i vikt.
De senaste ett och ett halva åren har jag gått upp ruskigt mycket i vikt. Jag har varit deprimerad olycklig på jobbet och det har tagit knäcken på mig. Faktum är att jag är en rätt duktig hetsätare och det är lätt att gå upp i vikt då. Jag har retirerat till att stoppa saker i munnen för att trösta mig. Tidigare har jag arbetat ganska rejält med det där i terapi. Tyvärr kunde jag inte hålla emot när ångesten tog över. Jag var nog inte beredd på känslan. Jag gjorde som jag alltid brukar göra...
För att inte överäta nu har jag en strategi:
- Jag får inte bli för hungrig, för upprörd, för törstig eller för trött. HUTT-strategin.
Blir jag för hurgrig, upprörd, törstig eller trött finns risken att jag börjar mumsa för att jag inte vet hur jag ska bete mig. Eller för att jag ine orkar bete mig.
Upprördheten eller psykusk Utmattning håller jag stången med promenader. Promenader producerar endorfiner efter 30 minuter. Obetalbar lycka.
Jag har studerat vanliga sug hos blivande mammor, man verkar vilja vill ha produkter som i förlängningen innehåller näringsämnen. Det verkar som om mjölkprodukter och pizza ligger högt på listan över vad man är sugen på. Vad som saknades för kvinnan som tuggade på tvättsvampar har jag inten aning om. Jag har hur som helst inte råd att få okontrollerbara sug.
Därför har jag börjat äta tillskott i form av Omega-3 kapslar, kalcium och blutsaft. Blutsaften hjälper en del mot tröttheten. Trötthet gör att jag blir ledsen, ledsenhet gör att jag äter. Om det ändå vore så gott att jag SOV men nej, jag är mer av en gnällspik, när jag gnäller äter jag. Jag känner mig själv, jag måste stämma i bäcken.
Jag är i ansvarig för att jag ska må bra och då är det bara att se till att det fungerar. Amo drar sitt strå till stacken. Jag brukar testa hans team-spirit genom att be om glass eller nått annat som blivit utrensat ur frysen. Jag kommer ingenstans med böner till honom. Han brukar säga att jag kan ta ett glas vatten och hångla lite. Han kanske inte vet att det är med fara för sitt eget liv som han häver ur sig detta. Tur att han kan såndär japansk slåss sport med konstig stavning.
... en sak som jag inte riktigt har fått kläm på hur jag ska hantera är att jag vill ha kardemumma. Kardemumma doftar som en ljuvlig semester och sensuella smekningar och dessutom bullar. Jag sitter som Ferdinand över en kryddburk och genomfars av de ljuvligaste rysningar. Jag har krossat pepparkakor och har i en påse och sniffar på.
Kanelte blir man inte kaxig av.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)