Flytt

Den här bloggen har flyttat till: kristina.blomdahl.info

Omstart: Tre månader till form

Jag var ute igår och promenerade. Ho ho! Mitt barn skrek som en galning och fick en tankning som inte gav mycket lugn i den lilla kroppen. Jag bestämde mig för att spurta hem. Halvvägs hemma, en sträcka på ca 2 km, inser jag att min kondition inte på lång vägar är vad den borde vara. Det är väl bara så att jag får börja om från början i löpspåret. Tur för mig att jag gjort det en gång så jag vet att det tar tre månader från otränad till tränad... Med lite jävlaranamma givetvis.

Offentlig amning

Igår på BVC började han kinka, stoppa händerna i munnen och skrika, jag bärjade amma honom i väntrummet. Karln som satt mittemot flyttade sig vänligt och diskret till en plats som var utom "synhåll". Jag tycker det är svårare än jag trodde att amma på allmän plats. Förra veckan var jag på Väla och försökte amma, det gick sådär, jag var nervös, tyckte att folk glodde och såg irriterade ut och han fick fel tag och jag åkte från Väla både modstulen och med en blåsa på bröstvårtan.

Om att inte få på sig kläder... ...och pingis

Jag har väninnor som säger, med röster som vibrerar av förtrytelse, att de inte fick på sig kläder under första tiden med sin baby. Det får inte jag heller. Det är skitskönt! Okej jag fattar att det är surt när man ska iväg. Men det är härligt att vara klädd i pyjamas.
Under mina amningsstunder har jag kollat på OS.
Pingis. Den ultimata mellanstadieuppehållsrumstidsfördrivet.
Är det verkligen en sport för vuxna män?
De blir tvivelsutan svettiga, jag ser ju att pingis är förenat med en viss ansträngning. Men de ser så stora och klumpiga ut...
Pingis kommer aldrig bli lika coolt som biljard.
Min bror har varit på pingisklubb, dvs ett uteställe där man spelar pingis och dricker öl. Det var tydligen kul. Unisex på nått vis. Pingis kvalar inte in på manlighetstoppen.
Pingis är typ den där sporten som de roliga humorkillarna sysslar med.
Fan också, nu har jag verkligen argumenterat mig ut på rågåkern.
Det är ju humorkillarna man vill ha.

Saker ingen berättar för en om hur kroppen blir efter graviditeten

Det har tog mig nästan 3 dygn att inse att jag hade en drömförlossning.
Egentligen var det bara 6 timmar med jobbigare värk- och krystarbete, moderkakan gled ut på 7 minuter, jag förlorade en halv kaffekopp blod.
Jag skulle nog vilja byta den där poäng 7:an mot en 9:a eller 10:a. Det är nästan så att jag måste säga att jag inte riktigt förstår att jag fött barn.
Dock har min kropp efterslängar av att ha pressat ut babyn. Ett par dagar trodde jag faktiskt att de skulle ringa från förlossningen och fråga när jag ska komma och hämta soffgruppen.
Promenader är exempelvis plågsamt för min svanskota verkar ha fått sig en törn.
Boten överlag heter något så käckt som knipövningar. Det är inte nått man hör talas särskilt mycket om. Jo, man får höra att man ska motionera sitt underrede med knipövningar, men inte varför.
Sjukgymnasten som hade information för alla inblandade mammor på Egenvården var mycket rakt på sak och sa:
- Man blir förslappad.
Är det nått jag inte står ut med tanken på är förslappning.
Sjukgymnasten utgöt sig också långt och länge om att "om alla kvinnor kunde ta och gör knipövningar så skulle trosskyddsindustrin gå i putten".
Just nu jobbar jag alltså stenhårt på att Proctor and Gamble ska gå i putten.
Springa får jag tidigast börja göra två veckor efter förlossningen.
Jag längtar.

Förlossathon del 5 - Hemma - Endorfinerna rinner ur kroppen

Vi kom hem vid 17 tiden dagen efter att han föddes.
Jag var fortfarande pigg på endorfiner och minns inte något av vad vi gjorde hemma under den dagen. Jag minns bara att jag gick omkring med en känsla av ödmjuk vördnad i bröstet.
Sedan grät jag en flod av trötta tårar av glädje och närjag gjort det kunde jag sova.

Förlosssathon del 4 - Egenvård - På egen hand

När man får barn får man mängder av tips och råd. Det gäller att välja vem man lyssnar på. En annan sak som händer är att ingen ifrågasätter att är ens barn är ens barn. (Ge och ta lite).
Vi kom till egenvården vid 02.00 och åt lite smörgåsar.
Somnade med babyn mellan oss.
Babyn vaknade och skrek.
Jag matade.
Han åt.
Amo sov.
Klockan 10 kom en BM in på rummet, hon pratade som muminmamman. Vi hade tappat linskyddet till kameran på förlossningssalen. Vi pratade lite om förlossningen och jag bad henne visa mig hur man ammar. Det är en konst i sig. Vi fick kläm på't.
Doktorn kom och böjde, bände, lös i munnen, tittade i ögonen och klämde i största allmänhet. Barnet är utan anmärkning.
Amo och jag fick myror i kroppen.
Det var mycket spring på avdelningen. Jag blev stressad. Vi berättade för muminmamman att vi ville åka hem, hon sa att det troligen var lika bra. Vi hade ett avslutande samtal och bestämde tid för ytterliggare en undersökning av babyn.
Jag fick poängsätta min förlossning. Mellan 1 som var extremt dåligt och 10 som var extremt bra satte jag 7. BM undersökte mig ochjag var också utan anmärkning.
Sedan bar det av hemmåt.