Vi kom hem vid 17 tiden dagen efter att han föddes.
Jag var fortfarande pigg på endorfiner och minns inte något av vad vi gjorde hemma under den dagen. Jag minns bara att jag gick omkring med en känsla av ödmjuk vördnad i bröstet.
Sedan grät jag en flod av trötta tårar av glädje och närjag gjort det kunde jag sova.
måndag 18 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar