Jag har fått detta meddelande från Facebook. Här är meddelandet
This email was sent by Compare People.
To disable emails or to remove this application, go to:
http://www.facebook.com/editapps.php?app_id=2433486906&e=1&h=281f988f29c657f
--------------------
Social News for February 28, 2008
Here is what your friends think about...
... your strengths:
best travel companion
sexiest
most desired for marriage
... your weaknesses:
most confident
most athletic
Click here to see your full list or to see your friends' strengths and weaknesses.
--------------------
Jag säger inte något om de tre styrkorna. Ohho vad bra det känns.
Seriöst, på hur stort allvar ska jag ta mina vänner när Atletisk nämns i samma mening som jag.
Jag menar inte att vara negativ men det känns lögnaktigt, skojfriskt, för att inte säga ironiskt. Som om någon som inte känner mig har... bedömt mig...
Det kan också vara någon som har fyllt i fel, som när jag omnämnde L och M som helt klart är kvinnor som "best looking male". Ibland går Facebook inte att stoppa.
torsdag 28 februari 2008
onsdag 27 februari 2008
Yoga att andas och hålla balansen
Det är tur att vi lyssnar på såndär valsång och ljuva knäpptrummor, tyst musik som knappt är musik på yogan. Inget stampande av takten, alla har sin egen takt, sin egen andning. Jag skulle aldrig klara av att göra yogaövningarna i takt. Jag blir helt förvirrad av att lyfta, sänka, rulla ihop, böja, sträcka och luta samtidigt aom jag ska andas. Och hjälp vad det händer saker i kroppen när jag andas. Den här gången började vi med att andas djupt och känna efter i kroppen, vilket resulterade i att mina tårar började rinna som en vårflod. Jag grät inte och hulkade, tårarna bara rann.
Summa summarum, förutom att jag känner mig som Moby Dick:
Jag har en mycket starkare och vigare vänstersida än högersida. Balansen är bättre, mycket bättre när jag står på vänster ben än höger.
Citronvatten är min bästa vän just nu. Jag dricker oerhörda mängder vatten. Detta kan ha att göra med att fostervattnet byts ut ett par gånger om dagen.
Jag pratade med en kompis idag och erkände att jag faktiskt inte fattar detta med att jag är med barn. Amo har fattat för länge sedan, det var tydligen en mycket enkel koppling mellan samlag och bulle i ugnen för honom. Jag är helt frågande. Ändå har jag varit illamående, svullnat upp, har ont i rumpbenet, gråter om jag ser en söt katt och är lite grötig i skallen. Min kompis förklarade enkelt, han är man och har troligen också en kort väg mellan handling och resultat, att det är inte så konstigt att jag inte fattar eftersom det händer så mycket annat som stör fokus. Jag tyckte det var välvilligt och snällt sagt och nu när jag tänker på det så måste jag nog gråta lite igen.
I den dagliga regimen av knipövningar har jag från och med idag lagt stående på ett ben för att bättra på balansen.
Summa summarum, förutom att jag känner mig som Moby Dick:
Jag har en mycket starkare och vigare vänstersida än högersida. Balansen är bättre, mycket bättre när jag står på vänster ben än höger.
Citronvatten är min bästa vän just nu. Jag dricker oerhörda mängder vatten. Detta kan ha att göra med att fostervattnet byts ut ett par gånger om dagen.
Jag pratade med en kompis idag och erkände att jag faktiskt inte fattar detta med att jag är med barn. Amo har fattat för länge sedan, det var tydligen en mycket enkel koppling mellan samlag och bulle i ugnen för honom. Jag är helt frågande. Ändå har jag varit illamående, svullnat upp, har ont i rumpbenet, gråter om jag ser en söt katt och är lite grötig i skallen. Min kompis förklarade enkelt, han är man och har troligen också en kort väg mellan handling och resultat, att det är inte så konstigt att jag inte fattar eftersom det händer så mycket annat som stör fokus. Jag tyckte det var välvilligt och snällt sagt och nu när jag tänker på det så måste jag nog gråta lite igen.
I den dagliga regimen av knipövningar har jag från och med idag lagt stående på ett ben för att bättra på balansen.
tisdag 26 februari 2008
Nu är jag en Pilateserfarenhet rikare
Jag erkänner.
Jag är en sån himla fördomsfull person att det inte är sant! Det är så typiskt, först målar jag upp en bild av skitsnygga vältränade människor och utmålar mig själv som obetydlig och lite looseraktig. Var det sant eller? Borde jag inte be alla mina Pilateskamrater om ursäkt? Alla utom en som skulle bli skitsur om jag sa:
- Jag ber om ursäkt, jag trodde ni var skitsnygga och posha.
En tjej var skitsnygg och jag tror hon kanske var posh, fick inte chansen att prata med henne.
Jag borde be om ursäkt. Det var ju helt normala kvinnor. Jag var yngst med mina 16 veckor. Men kanske älst på körkortet.
Jag har i alla fall provat en by träningsform. Det var skoj. Nåja, jag gick in i lokalen och bestämde mig raskt för att jag kommer hata det här. Sen började vi övningarna och jag hade lite ångest för att mina fötter kanske luktade, mig stör det ju inte, jag är ju gravidtäppt. Hur som helst... Det var inte sådär långsamt som yogan... Yoga är mer koncentrerat långsamt, Pilates mer koncentrerat snabbt.
Det var svårt att inte göra fel och nästa gång ska jag inte göra alla 10 repetitioner, jag ska göra så många jag kan utan att göra fel. Varför?
Jag hade ont i rump-benet när jag gick därifrån. Foglossning är den gravidas helvete och foglossning innebär ont i rump-benet. (Det finns ett fint anatomiskt namn på detta men jag vet inte vad... Mitt minne är inte vad det borde vara.)
Idag har jag känt träningsvärk för första gången på länge. Skönt! Underbart!
Jag är en sån himla fördomsfull person att det inte är sant! Det är så typiskt, först målar jag upp en bild av skitsnygga vältränade människor och utmålar mig själv som obetydlig och lite looseraktig. Var det sant eller? Borde jag inte be alla mina Pilateskamrater om ursäkt? Alla utom en som skulle bli skitsur om jag sa:
- Jag ber om ursäkt, jag trodde ni var skitsnygga och posha.
En tjej var skitsnygg och jag tror hon kanske var posh, fick inte chansen att prata med henne.
Jag borde be om ursäkt. Det var ju helt normala kvinnor. Jag var yngst med mina 16 veckor. Men kanske älst på körkortet.
Jag har i alla fall provat en by träningsform. Det var skoj. Nåja, jag gick in i lokalen och bestämde mig raskt för att jag kommer hata det här. Sen började vi övningarna och jag hade lite ångest för att mina fötter kanske luktade, mig stör det ju inte, jag är ju gravidtäppt. Hur som helst... Det var inte sådär långsamt som yogan... Yoga är mer koncentrerat långsamt, Pilates mer koncentrerat snabbt.
Det var svårt att inte göra fel och nästa gång ska jag inte göra alla 10 repetitioner, jag ska göra så många jag kan utan att göra fel. Varför?
Jag hade ont i rump-benet när jag gick därifrån. Foglossning är den gravidas helvete och foglossning innebär ont i rump-benet. (Det finns ett fint anatomiskt namn på detta men jag vet inte vad... Mitt minne är inte vad det borde vara.)
Idag har jag känt träningsvärk för första gången på länge. Skönt! Underbart!
måndag 25 februari 2008
Jag är jättetjock, jättesnygg och ska träna Pilates
Nej... eller ja... eller Nja.
Det är gosegulligt på nått vis att gå förbi en mörkt fönster och se siluetten av mig själv, som en barbamamma (Ja, jag har himla korta ben också). Jag ser hur stor magen är, det gör inte de flesta. För de flesta ser jag bara skumt uppsvullen ut kan jag tro. Idag passerade jag ett par tjejjer i nedre 20-årsåldern. De glodde på mig och nickade sådär menande som tjejjer i nedre 20-årsåldern gör innan de lärt sig att vara subtila. Antingen tycker de jag är gudomligt vacker, det finns en viss risk eller så tycker de jag borde banta eftersom jag ser ut som tidigare skrivet barbamamma. Jag borde nog ta och raka benen innan jag blir helt inmobil.
Idag ska jag förövrigt gå på Pilates för gravida. Ho ho! Det är på en av Helsingborgs finare adresser och jag förstår att det inte är läge att ta på de kaffefläckiga jogginbrallorna direkt. (Berättar sedan sanningen om det fina gymmet). Jag är lite rädd att min positionella makt inte är särskilt stark och att jag blir sedd som en tjock tant från Miatorp. Jag får helt enkelt slå på hela charmen och den där inneboende strålkastaren av kärlek och välvilja som gör mig fullständigt oemotståndlig.
I övrigt är mina mammasnickarbrallor en hit. Förutom när man ska på toa. Det finns en viss riskt att hängslena dräller ner i toalettskålen. Jag säger inte att de har gjort det, det var bara himla nära. Det är skönt att ha nått som kramar om magen. Det är också skönt att ha nått att spänna ut magen i utan att brallorna åker ner och jag ser ut som en ballongartadhiphopare. I förrgår höll jag på att gå omkull en typ 15 årig kille med nedhasade brallor. Varken han eller jag gick särskilt galant men jag var i snabbare och på något sätt smidigare. Han kunde ha brutit fötterna om jag puffat till honom.
Det är gosegulligt på nått vis att gå förbi en mörkt fönster och se siluetten av mig själv, som en barbamamma (Ja, jag har himla korta ben också). Jag ser hur stor magen är, det gör inte de flesta. För de flesta ser jag bara skumt uppsvullen ut kan jag tro. Idag passerade jag ett par tjejjer i nedre 20-årsåldern. De glodde på mig och nickade sådär menande som tjejjer i nedre 20-årsåldern gör innan de lärt sig att vara subtila. Antingen tycker de jag är gudomligt vacker, det finns en viss risk eller så tycker de jag borde banta eftersom jag ser ut som tidigare skrivet barbamamma. Jag borde nog ta och raka benen innan jag blir helt inmobil.
Idag ska jag förövrigt gå på Pilates för gravida. Ho ho! Det är på en av Helsingborgs finare adresser och jag förstår att det inte är läge att ta på de kaffefläckiga jogginbrallorna direkt. (Berättar sedan sanningen om det fina gymmet). Jag är lite rädd att min positionella makt inte är särskilt stark och att jag blir sedd som en tjock tant från Miatorp. Jag får helt enkelt slå på hela charmen och den där inneboende strålkastaren av kärlek och välvilja som gör mig fullständigt oemotståndlig.
I övrigt är mina mammasnickarbrallor en hit. Förutom när man ska på toa. Det finns en viss riskt att hängslena dräller ner i toalettskålen. Jag säger inte att de har gjort det, det var bara himla nära. Det är skönt att ha nått som kramar om magen. Det är också skönt att ha nått att spänna ut magen i utan att brallorna åker ner och jag ser ut som en ballongartadhiphopare. I förrgår höll jag på att gå omkull en typ 15 årig kille med nedhasade brallor. Varken han eller jag gick särskilt galant men jag var i snabbare och på något sätt smidigare. Han kunde ha brutit fötterna om jag puffat till honom.
onsdag 20 februari 2008
Gravidyoga - en säl i rörelse
Jag kom en kvart försent. Kom in mitt i övningen där alla låg på rygg och spände bäckenbottenmusklerna samtidigt med perfekt in och utandning. Det var ett väldigt flåsande. (Just det, jag glömde nämna Nästäppan i förra inlägget. Alla mina slemhinnor har svullnat upp och tja, bihålorna får helt enkelt inte plats i ansiktet längre).
Jag la mig på golvet och slogs av insikten att:
- Jag kommer inte upp härifrån, någonsin igen!
Jag har aldrig varit smal, jo, när jag var vegeterian och tränade 6 dagar i veckan. Man kan inte misslyckas med att vara smal då. Jag har alltid varit rörlig och vig. Därför är jag lite shockad över hur trögt det är att röra sig. Magen har blivit större. Den ska dessutom bli ännu större.
Det var mycket skönt med yoga. Jag blev väldigt yr i skallen av alla andningar. Det var nästan så att jag inte borde ha kört hem.
Nästa vecka ska Amo få lämna och hämta mig.
Jag la mig på golvet och slogs av insikten att:
- Jag kommer inte upp härifrån, någonsin igen!
Jag har aldrig varit smal, jo, när jag var vegeterian och tränade 6 dagar i veckan. Man kan inte misslyckas med att vara smal då. Jag har alltid varit rörlig och vig. Därför är jag lite shockad över hur trögt det är att röra sig. Magen har blivit större. Den ska dessutom bli ännu större.
Det var mycket skönt med yoga. Jag blev väldigt yr i skallen av alla andningar. Det var nästan så att jag inte borde ha kört hem.
Nästa vecka ska Amo få lämna och hämta mig.
Äntligen träning på hög nivå.
Idag är en stor dag. Jag ska gå på Yoga för gravida.
Det är lätt att tro att man vet vad konstiga saker som händer med kroppen när den är gravid. Men så är det inte, det är ett evigt fokus på illamående och förstoppning. Det är inte allt. Jag har till exempel upptäckt följande:
Jag luktar illa.
Jag har klåda. Jämt och överallt.
Jag svettas och är törstig. Jämt och hela tiden.
Allt har dessutom sin naturliga förklaring. Inget magiskt eller mystiskt.
Nu ska jag inrikta kvällen på att andas. Väldigt festligt.
Det är lätt att tro att man vet vad konstiga saker som händer med kroppen när den är gravid. Men så är det inte, det är ett evigt fokus på illamående och förstoppning. Det är inte allt. Jag har till exempel upptäckt följande:
Jag luktar illa.
Jag har klåda. Jämt och överallt.
Jag svettas och är törstig. Jämt och hela tiden.
Allt har dessutom sin naturliga förklaring. Inget magiskt eller mystiskt.
Nu ska jag inrikta kvällen på att andas. Väldigt festligt.
onsdag 6 februari 2008
En timmes promenad med utan effekt
Igår var hela familjen på ultraljudsundersökning, ett så kallat NUPP-test. Alla var väldit engagerade utom själva föremålet för undersöknngen. Först sprattlades det ganska rejält där inne, jag tyckte mig se en snopp, men det kan ha varit en arm, fot eller hand... ... sen la sig det blivande barnet till rätta och i helt fel vinkel och efter en sammanlagt en halvtimmes trixande så skickades jag ut på en timmes promenad.
Otroligt bra, tänkte jag, nu ska vi få igång endorfinerna så jag pinnade iväg i bästa fart. Kom tillbaks till sjukhuset. Undersökningen fortsatte i ytterliggare en halvtimme och tja, det blivande barnet vägrade att vända sig. Lite vinkningar med handen, lite sparkar med foten och så lojt tillbakalutad.
Sammanfattningsvis är den blivande mamman inte nöjd även om det ar kul att se bilder på det som finns där inne. Den blivande pappan oerhört begaistrad över bilderna. Jag är mest nöjd med att jag fick till min promenad i dagsljus, utan blåst och regn.
Förövrigt har det blivande barnet en omvittnat söt näsa.
Otroligt bra, tänkte jag, nu ska vi få igång endorfinerna så jag pinnade iväg i bästa fart. Kom tillbaks till sjukhuset. Undersökningen fortsatte i ytterliggare en halvtimme och tja, det blivande barnet vägrade att vända sig. Lite vinkningar med handen, lite sparkar med foten och så lojt tillbakalutad.
Sammanfattningsvis är den blivande mamman inte nöjd även om det ar kul att se bilder på det som finns där inne. Den blivande pappan oerhört begaistrad över bilderna. Jag är mest nöjd med att jag fick till min promenad i dagsljus, utan blåst och regn.
Förövrigt har det blivande barnet en omvittnat söt näsa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)