Jag släpade mig till doktorn. Fick akuttid och fix vänta i en kvart på att bli undersökt. Blev visad till ett undersökningsrum.
Han kom in i rummet. Lite som en filmstjärna av mer bedagad sort. Glad.
Jag förklarade mina problem och avslutade med att klämkäckt säga:
-Så därför har jag bestämt att jag behöver professionell hjälp.
Han såg på mig och sa:
- Då får du nog vända dig någon annan stans, sen skrattade han.
Sen lyssnade han på mina lungor och tittade med en moj i min näsa och i mina ögon och i mina öron. Sen sa han att det var bra att jag kommit dit för jag var sjuk. (Det fyller mig såhär i efterhand med tillförsikt. Jag är inte en sån som går till akuten med fotvårtor. Jag nyttjar samhällets resurser när det Behövs). Doktorn sa åt mig att vänta på att bli hämtad till labbet. (Jag noterade att besöket liknade "Fångarna på fortet"). På labbet togs en sänka och sen konstaterade doktorn att jag skulle få en massa mediciner. För att slå på alla fronter.
Pencillin, ögonsalva och nån skön jordgubbsmakande kortisonlösning för halsen.
Jag frågade var närmaste apotek ligger. Han förklarade och avslutade:
- Om du inte hittar det så kan du lika bra gå till systembolaget.
- Har de samma lager, frågade jag?
- Skulle tro det, svarade han.
Sen frågade jag om det här med löpningen och han såg allvarigt brydd ut och sa att jag faktiskt nästan inte skulle tänka på att springa.
Det visade sig senar på kvällen Grandissimo på Stortorget att min väninna M har samma doktor! Vi hängav oss åt en lovsång över doktorn, åt pizza och drack vin.
En bra fredag.
måndag 27 augusti 2007
fredag 24 augusti 2007
Bihåleinflammation
Nu är det belagt och utom all tvivel (nästan eftersom doktorns ultraljudsapparat hade gått sönder) att jag har bihåleinflammation.
Jag får börja springa 5 dagar efter att jag slutat ta penicillinet men jag får promenera för att hålla igång på de dagar jag brukar springa. Jag får inte bli anfådd. Det är en utmaning med tanke på att jag får svettbrytningar och låter som en blåsbälg när jag rör mig längre än 10 meter.
Jag väntar nu på att apoteket ska öppna så att den föreskrivna lagerrensningen kan genomföras.
Jag får börja springa 5 dagar efter att jag slutat ta penicillinet men jag får promenera för att hålla igång på de dagar jag brukar springa. Jag får inte bli anfådd. Det är en utmaning med tanke på att jag får svettbrytningar och låter som en blåsbälg när jag rör mig längre än 10 meter.
Jag väntar nu på att apoteket ska öppna så att den föreskrivna lagerrensningen kan genomföras.
tisdag 21 augusti 2007
Ögon öra hals.
Jamen vad introvert den här texten har blivit!
Jag har någonslags kombination av ögoninflammation och luftrörskatarr eller begynnande lunginflammation. Kan var apollenallegi och snuva också. Jag känner att detta leder helt och fullt till ord-diarée i alla fall.
Åh, vad jag vill SPRINGA!
Jag har någonslags kombination av ögoninflammation och luftrörskatarr eller begynnande lunginflammation. Kan var apollenallegi och snuva också. Jag känner att detta leder helt och fullt till ord-diarée i alla fall.
Åh, vad jag vill SPRINGA!
Sjukdom och elände.
Träningen gick helt åt helskotta vecka 33. På en gång. Hann knappt andas långpromenad förrän det var klippt. Har sammanfattningsvis: spytt, haft feber och mått så jädra dåligt att det hade varit värt att fotogragera eländet. Inga observationer har blivit gjorda heller. Sen har det bara fortsatt...
Förutom, min stordatorkunskap har ökat med säg 25%:
Har lärt mig att SKIFT+F6 är samma sak som PF18 och jag undrade över logiken med detta. En man skrattade åt mig när jag frågade min kollega. Antingen framstår jag som ett jon eller också har jag berört en öm punkt. (Har varit och frågat en gång till… jag framstår som ett jon. Det finns 12 F tangenter. 12+6 är 18).
Jag blev barskt tillsagd av en väninna att det är HELT förbjudet att träna när man är sjuk. Jag funderade ärligt talat på HUR sjuk eftersom jag har en aning om att all min ihopsparade goda kondition kommer att rinna ut i vasken om jag inte tränar. Jag antar att denna fantastiska kvinna, som känner mig och alla toner i min röst kände en viss anledning att vara barks i tonen, jag lät väl fullkomligt opålitlig när jag sa at jag . Jag får inte träna förrän jag varit feberfri i två dar.
Sen kom tankarna på lunginflammation, twar och allmän hjärtsvikt.
Jag gick till butiken om hörnet och det höll på att kosta mig livet. Inte en chans i hela fridens namn att jag skulle kunna ha sprungit. Jag pustade och stånkade och stödde mig mot ett staket.
Huvudsaken är att jag inarbetat motivation och såndär träningsdiciplin. Jag vet att träningen blir gjord när jag väl blir frisk. För det är ju så fantastiskt roligt!
Återfall i hosta och snörvel
Jag måste ta reda på när jag får börja träna igen. På riktigt. Någon auktoritet som säger: Du får börja träna när du inte använt näsduk eller haft ont i halsen i två dar.
Ytterliggare ett problem har tillstött: Jag har hackat murbruk från tegelstenar och jag tror att jag har fått damm i vänster öga. Kunde inte öppna ögat för allt klegg.
Det kan hända att jag håller på att bli ruskigt gammal. Plus den här bloggen börjar likna Adrian Moles patetiska dagbok. En träningsdagbok utan träning. (Jag hoppas att jag inte får för mig att leverera någon utsaga om hur min avföring ser ut).
Kan dock meddela att det tog exakt 7 dagar på jobbet för att jag skulle ha hunnit bita av alla mina vackra naglar…
Kristina, 34, 2/3 år… precis den 30 augusti faktiskt.
Förutom, min stordatorkunskap har ökat med säg 25%:
Har lärt mig att SKIFT+F6 är samma sak som PF18 och jag undrade över logiken med detta. En man skrattade åt mig när jag frågade min kollega. Antingen framstår jag som ett jon eller också har jag berört en öm punkt. (Har varit och frågat en gång till… jag framstår som ett jon. Det finns 12 F tangenter. 12+6 är 18).
Jag blev barskt tillsagd av en väninna att det är HELT förbjudet att träna när man är sjuk. Jag funderade ärligt talat på HUR sjuk eftersom jag har en aning om att all min ihopsparade goda kondition kommer att rinna ut i vasken om jag inte tränar. Jag antar att denna fantastiska kvinna, som känner mig och alla toner i min röst kände en viss anledning att vara barks i tonen, jag lät väl fullkomligt opålitlig när jag sa at jag . Jag får inte träna förrän jag varit feberfri i två dar.
Sen kom tankarna på lunginflammation, twar och allmän hjärtsvikt.
Jag gick till butiken om hörnet och det höll på att kosta mig livet. Inte en chans i hela fridens namn att jag skulle kunna ha sprungit. Jag pustade och stånkade och stödde mig mot ett staket.
Huvudsaken är att jag inarbetat motivation och såndär träningsdiciplin. Jag vet att träningen blir gjord när jag väl blir frisk. För det är ju så fantastiskt roligt!
Återfall i hosta och snörvel
Jag måste ta reda på när jag får börja träna igen. På riktigt. Någon auktoritet som säger: Du får börja träna när du inte använt näsduk eller haft ont i halsen i två dar.
Ytterliggare ett problem har tillstött: Jag har hackat murbruk från tegelstenar och jag tror att jag har fått damm i vänster öga. Kunde inte öppna ögat för allt klegg.
Det kan hända att jag håller på att bli ruskigt gammal. Plus den här bloggen börjar likna Adrian Moles patetiska dagbok. En träningsdagbok utan träning. (Jag hoppas att jag inte får för mig att leverera någon utsaga om hur min avföring ser ut).
Kan dock meddela att det tog exakt 7 dagar på jobbet för att jag skulle ha hunnit bita av alla mina vackra naglar…
Kristina, 34, 2/3 år… precis den 30 augusti faktiskt.
Puls.se
Har gjort mig till medlem på puls. Där är även min idol Rune Larsson medlem. På www.puls.se diskuteras allt som har med högre form av träning att göra och jag känner inte riktigt att jag hör hemma där. Jag är mer som en ingift familjemedlem som det viskas bakom ryggen på: "hon har gift upp sig". De andra medlemarna vet ju iof inte att jag finns eftrsom jag inte gjort något inlägg ännu. Jag har märkt genom att läsa igenom foruminläggen att tonen kan vara syrlig mot rikspuckon och andra svaga individer. Vet man inte vad det innebär att hålla 5:30… Då är man ett rikspucko. Ungefär som på orkidé-forumet där folk blir åthutade för att de inte kan kontrollera sin luftfuktighet. Jag tror och hoppas att jag kan få tag på springkamrater och kanske lite tips och råd. Har anmält mitt intresse för Klubb Skåne.
Har hittat löpträningsprogram på www.marathon.se, har noga läst hur man ska träna för att springa 5 km. Med empas på springa. Inte masa sig fram i sakta tempo som jag gör nu (eller innan jag insjuknade): Inbillningsspringer. I träningen ingår backträning.Hejja! Var får man tag på en backe som tar två minuter att springa uppför i Skåne? Ha ha ha, jag som gjort allt för att undvika backar!
Faktum är att mitt mål är att kunna springa 5 km, säg, för att förkylningen ska gå över ordentligt, vecka 45. 10 veckor. Och då menar jag springa inte trampa fram i någon slags pinsam trav som A kan promenera i RASK takt. (Vill gärna understryka RASK igen).
Har hittat löpträningsprogram på www.marathon.se, har noga läst hur man ska träna för att springa 5 km. Med empas på springa. Inte masa sig fram i sakta tempo som jag gör nu (eller innan jag insjuknade): Inbillningsspringer. I träningen ingår backträning.Hejja! Var får man tag på en backe som tar två minuter att springa uppför i Skåne? Ha ha ha, jag som gjort allt för att undvika backar!
Faktum är att mitt mål är att kunna springa 5 km, säg, för att förkylningen ska gå över ordentligt, vecka 45. 10 veckor. Och då menar jag springa inte trampa fram i någon slags pinsam trav som A kan promenera i RASK takt. (Vill gärna understryka RASK igen).
Vecka 34, Ett erkännande
Förr-föra helgen var jag i Halmstad på kräftskiva, festa orkar man göra fastän man är sjuk. Träffade min inspiratör och gode vän A. berättade om mina bravader i fråga om träning och konditionell utveckling. Jag erkände att jag springer långsamt. Han frågade om de som går med gångstavar går om mig. (Han hånskrattade tyst när han sa det). Jag förnekade, å det bestämdaste, att jag springer SÅ sakta. Sen har jag ju fått ruelse förstås. Har jag ljugit?
De gångstavande människor som jag har mött och sprungit om har inte kunnat GÅNGSTAVA sig förbi mig. Stavarna där jag springer sitter ofta i händerna på småtjocka tanter som dessutom passar en hund eller farbröder som ser ut att höra ihop med en småtjock tant och en hund och... de (varken tanten eller frabrorn) ser inte motiverade ut.
Sedan är det ju det där tillfället då pojkvännen A följde med i spåret. Han gick faktiskt i rask takt, bredvid, snett bakom mig. Jag vill gärna ha det till småsprang, i alla fall den biten han var bredvid mig… Jag tror att om min oerhört vältränade faster skulle gångstava bredvid mig skulle jag inte ha en chans att hänga med men hon är ju i det närmaste professionell.
Fan också.
Jag måste, måste, måste bli snabbare. Samt frisk.
De gångstavande människor som jag har mött och sprungit om har inte kunnat GÅNGSTAVA sig förbi mig. Stavarna där jag springer sitter ofta i händerna på småtjocka tanter som dessutom passar en hund eller farbröder som ser ut att höra ihop med en småtjock tant och en hund och... de (varken tanten eller frabrorn) ser inte motiverade ut.
Sedan är det ju det där tillfället då pojkvännen A följde med i spåret. Han gick faktiskt i rask takt, bredvid, snett bakom mig. Jag vill gärna ha det till småsprang, i alla fall den biten han var bredvid mig… Jag tror att om min oerhört vältränade faster skulle gångstava bredvid mig skulle jag inte ha en chans att hänga med men hon är ju i det närmaste professionell.
Fan också.
Jag måste, måste, måste bli snabbare. Samt frisk.
lördag 18 augusti 2007
Detta har hänt v.33 (navelskåderi).
Om v. 32 var ett lågvattenmärke så är v. 33 ännu värre.
I söndags blev jag sjuk. Jobbade i måndags. Blev sjukare. Däckade i tisdags och sedan dess har jag liksom inte varit mig själv. Jobbade i torsdags då jag var feberfri på morgonen.
Träning lika med noll.
Ska ta mitt pass imorgon, söndag.
I söndags blev jag sjuk. Jobbade i måndags. Blev sjukare. Däckade i tisdags och sedan dess har jag liksom inte varit mig själv. Jobbade i torsdags då jag var feberfri på morgonen.
Träning lika med noll.
Ska ta mitt pass imorgon, söndag.
Reflexioner v.32
Sammanfattningsvis har vecka 32 varit ett lågvattenmärke i min träning. Jag har varit slutkörd, alla pass har gått tungt, jag har inte skött mig i övrigt vad gäller mat och rutiner. Enkelt uttryckt: som man raggar får man knulla. (Stulet visdomsord). (Dessutom är detta inlägg en vecka försenat...)
Jag konstaterar dessa förändringar sedan två månader då jag började springa.
1, Jag orkar mer.
2, Jag svettas mer, i tid och otid om man ska vara ärlig och det kanske inte alls har med någon motionsresulterad temperaturutjämning att göra, det kan vara hormoner.
3, Jag tror att jag såg ett grått hårstrå idag. kan ha berott på ljuset, kan vara det att jag är skittrött i ögonen, det kan vara solblekning eller det kan vara en synvilla. Hoppas det inte har med springandet att göra.
4, Jag är mer aggressiv. Igår skällde jag ut människor som tränger sig på tåget innan alla som måste gå av har gått av. En karl sa: ”Men jag visste ju inte att du skulle gå av!” Nej, tack så mycket. En tant som klev på och stod framför mig fick en rejäl utskällning. Jag puffade en annan person med min väska.
5, Jag tolererar inte lathet längre. Om jag, jag som är kanske den mest eftersläntrande personen i Sverige kan träna 3 gånger i veckan i två månader har ingen annan någon ursäkt (för någonting)! Det är bara att le och kämpa på. En person jag arbetar med, som fick en ganska trist arbetsuppgift som ”någon” borde ha gjort i maj (inte mitt jobb), gnällde och sa att det blir för jobbigt och implicerade att jag borde göra jobbet. Jag höll på att tuppa av och sa ilsket: ” Det finns inget enkelt sätt att göra det här på, du måste jobba på och använda din fantasi. Det är bara att göra”. Som någon dryg jävla besserwisser.
Sammanfattningsvis punkt 4 och 5, jag är asocialt otrevlig och använder, det jag tycker är min egen framgång till en anledning att terrorisera andra. typ ”jag som är så bra och duktig har rätt att…” Det är inte snällt av mig. Jag tror att det finns energi som frigjorts helt enkelt. Det kan även vara ett försenat terapiresultat. Ska bli mer konstruktiv. Kanske jag ska ta och informera andra som beter sig drygt, besserwissrigt och allmänt illa om att de inte ska göra det.
- Åh det finns ett par personer som borde få sig en avhyvling!
Saker jag inte rekommenderar:
1, Att springa när du är bakfull eller så trött att vägen liksom kröker sig och det känns som om man springer i en loop. Det är ingen idé att göra något roligt svårt och plågsamt! Det bygger inte upp motivationen. Det är bättre med ett enkelt pass som blir av än ett tungt som inte blir av (Fler stulna ord).
2, Att gå i högklackade skor utan att stretcha efteråt. Det är bara det att jag älskar att titta på mina vristers krökning och att känna det som om jag kan vända på en femöring.
I övrigt vill jag: Ta en promenad, kela lite och att ha lite lugn och ro.
Denna vecka planeras:
1, Måndag: lång promenad. Tisdag: joggning i Stockholm. Onsdag: promenad i någon skog i Stockholm. Torsdag: långpromenad, joggning och eller balett. Fredag ska jag bara slappa. Lördag: slappa. Söndag: upprepning av det otroliga 45-minuterspasset.
2, Bokning av PU-samtal. Med ärlighet och uppriktighet som tunga ingredienser.
3, Ett par vänliga telefonsamtal.
Jag konstaterar dessa förändringar sedan två månader då jag började springa.
1, Jag orkar mer.
2, Jag svettas mer, i tid och otid om man ska vara ärlig och det kanske inte alls har med någon motionsresulterad temperaturutjämning att göra, det kan vara hormoner.
3, Jag tror att jag såg ett grått hårstrå idag. kan ha berott på ljuset, kan vara det att jag är skittrött i ögonen, det kan vara solblekning eller det kan vara en synvilla. Hoppas det inte har med springandet att göra.
4, Jag är mer aggressiv. Igår skällde jag ut människor som tränger sig på tåget innan alla som måste gå av har gått av. En karl sa: ”Men jag visste ju inte att du skulle gå av!” Nej, tack så mycket. En tant som klev på och stod framför mig fick en rejäl utskällning. Jag puffade en annan person med min väska.
5, Jag tolererar inte lathet längre. Om jag, jag som är kanske den mest eftersläntrande personen i Sverige kan träna 3 gånger i veckan i två månader har ingen annan någon ursäkt (för någonting)! Det är bara att le och kämpa på. En person jag arbetar med, som fick en ganska trist arbetsuppgift som ”någon” borde ha gjort i maj (inte mitt jobb), gnällde och sa att det blir för jobbigt och implicerade att jag borde göra jobbet. Jag höll på att tuppa av och sa ilsket: ” Det finns inget enkelt sätt att göra det här på, du måste jobba på och använda din fantasi. Det är bara att göra”. Som någon dryg jävla besserwisser.
Sammanfattningsvis punkt 4 och 5, jag är asocialt otrevlig och använder, det jag tycker är min egen framgång till en anledning att terrorisera andra. typ ”jag som är så bra och duktig har rätt att…” Det är inte snällt av mig. Jag tror att det finns energi som frigjorts helt enkelt. Det kan även vara ett försenat terapiresultat. Ska bli mer konstruktiv. Kanske jag ska ta och informera andra som beter sig drygt, besserwissrigt och allmänt illa om att de inte ska göra det.
- Åh det finns ett par personer som borde få sig en avhyvling!
Saker jag inte rekommenderar:
1, Att springa när du är bakfull eller så trött att vägen liksom kröker sig och det känns som om man springer i en loop. Det är ingen idé att göra något roligt svårt och plågsamt! Det bygger inte upp motivationen. Det är bättre med ett enkelt pass som blir av än ett tungt som inte blir av (Fler stulna ord).
2, Att gå i högklackade skor utan att stretcha efteråt. Det är bara det att jag älskar att titta på mina vristers krökning och att känna det som om jag kan vända på en femöring.
I övrigt vill jag: Ta en promenad, kela lite och att ha lite lugn och ro.
Denna vecka planeras:
1, Måndag: lång promenad. Tisdag: joggning i Stockholm. Onsdag: promenad i någon skog i Stockholm. Torsdag: långpromenad, joggning och eller balett. Fredag ska jag bara slappa. Lördag: slappa. Söndag: upprepning av det otroliga 45-minuterspasset.
2, Bokning av PU-samtal. Med ärlighet och uppriktighet som tunga ingredienser.
3, Ett par vänliga telefonsamtal.
söndag 5 augusti 2007
Lättare pass med celebert sällskap
Sprang 15 minuter, promenerade 5 minuter och gjorde detta 3 gånger. Lite lättare än de två senaste passen. Med mig i spåret följde A, min alldeles egen sambo.
A har tränat mycket i sitt tidigare liv. Idrott och Martial arts och jag vet inte vad. Konditionen är det inget fel på. Han fick trots allt förfärligt ont i vaderna. Han kunde inte springa, han promenerade i rask takt bredvid mig. Nu är det alltså tämligen klart hur otroligt långsamt jag springer och det var inte direkt bra för sjävförtroendet att ha en karl promenerande bredvid sig... Alltså, jag vill verkligen trycka på att det var RASK promenad. Rask. Han var tvungen att småjogga för att hänga med - faktiskt.
Hur som helst är jag den smidigare av oss. Jag kan böja mig fram och sätta händerna i marken. Det kan inte A. Han kan knappt nå sina knän.
Gjorde i övrigt ingen färgstark observation. Förutom: strumporna som jag noterade i spåret förra veckan ligger kvar.
.
A har tränat mycket i sitt tidigare liv. Idrott och Martial arts och jag vet inte vad. Konditionen är det inget fel på. Han fick trots allt förfärligt ont i vaderna. Han kunde inte springa, han promenerade i rask takt bredvid mig. Nu är det alltså tämligen klart hur otroligt långsamt jag springer och det var inte direkt bra för sjävförtroendet att ha en karl promenerande bredvid sig... Alltså, jag vill verkligen trycka på att det var RASK promenad. Rask. Han var tvungen att småjogga för att hänga med - faktiskt.
Hur som helst är jag den smidigare av oss. Jag kan böja mig fram och sätta händerna i marken. Det kan inte A. Han kan knappt nå sina knän.
Gjorde i övrigt ingen färgstark observation. Förutom: strumporna som jag noterade i spåret förra veckan ligger kvar.
.
fredag 3 augusti 2007
Reflexion om färg i spåret
Jag har tidigare nämnt att de spår som jag letat reda på och springer i har färger, rött är lätt eller kort, gult är halvlångt eller halvlätt och grönt är inte lätt eller närmare en mil långt. Jag fattar inte. Det är som att köra vänstertrafik. Det slog mig i natt när jag låg och kontemplerade mina solbrända axlar att Skåne är ett landskap som har Blå mellanmjölk.
torsdag 2 augusti 2007
En milstolpe, gånger två och nakenbad
I söndags sprang jag 45 minuter i sträck och vi ska inte nämna distansen eller ens hasigheten med vilken jag behagade röra mig... Men jag hade satt upp detta som mål till november och jag gjorde det nu. Det är jag mycket nöjd med.
Idag gjorde jag om denna bedrift. Det blir ungefär 5-6 km på den tiden, tror jag. Jag sprang i Pålsjö skog och sprang givetvis vilse. I ett avgörande läge kom två mammor med barnvagnar och en farbror med hund och jag sprang åt fel håll. Det rår jag inte för. Tur att jag bryr mig mer om minuterna än distansen.
Sedan, efter springturen, pustade jag ut ordentligt och strechade och la då märke till att det är mycket par ute i skogen och joggar. Det är jättegulligt. Jag skulle också vilja stå vid målgången och ropa: ska du springa en mil till? efter en svettig och skumpande karl... ... och sen full av beundran inför min bättre hälft tänja min smidiga kropp. Det är lätt att få förutfattade meningar om folk.
Jag tycker förövrigt att det är så snyggt med vältränade karlar, det behövs inte så mycket välträning för att jag ska tycka att det är vältränat. Det är mest hållningen och att de tär en man. Ja, jag har ägglossning idag och det är ju, precis som pms är en förevändning att vara otrevlig, en förevändning att få hetsa upp sig lite över det andra könets förtjänster.
När jag pustat klart drog jag till Pålsjöbadet som är ett nakenbad ute på en brygga, damer till vänster och herrar till höger. Jag vill rekommendera alla kvinnor att gå på nakenbad. Det ger en för det första lite perspektiv på tillvaron, som motvikt till den cellulitfixerade damtidningsvärlden och dessutom är det skönt att få vara naken. Naken och naturlig och fin.
Jag känner också en väldig vördnad inför äldre kvinnors kroppar. Nog för att en spänstig 19-åring är skön att vila ögonen på. Det jag tycker så mycket om med de äldre kvinnornas kroppar är att de är rynkiga och man kan se att kroppen använts. Taxöron och hänglår. Det är tjusigt på nått vis.
Jag undrar om män ser på andra, äldre, män med samma vördnad?
Jag kom till badet vid 10.30 och var själv där ett tag och passade på att njuta av "friheten" och kände mig som en galjonsfigur när jag blottade mitt bleka lekamen mot fjärden. Det var bara jag och måsarna och tre kanotister som nyfiket såg på mig.
Efter lunchtid troppade fler och fler damer ut på bryggan. Alla hälsade och stämningen var mycket gemytlig. Nästa torsdag annordnar man kräftskiva på bryggan. Jag funderar faktiskt på att gå.
Ett mycket bra sätt att spendera en dag. Efter bad, sol och bastu, mer sol och ännu mer bastu känns musklerna i vader och lår riktigt medgörliga.
Idag gjorde jag om denna bedrift. Det blir ungefär 5-6 km på den tiden, tror jag. Jag sprang i Pålsjö skog och sprang givetvis vilse. I ett avgörande läge kom två mammor med barnvagnar och en farbror med hund och jag sprang åt fel håll. Det rår jag inte för. Tur att jag bryr mig mer om minuterna än distansen.
Sedan, efter springturen, pustade jag ut ordentligt och strechade och la då märke till att det är mycket par ute i skogen och joggar. Det är jättegulligt. Jag skulle också vilja stå vid målgången och ropa: ska du springa en mil till? efter en svettig och skumpande karl... ... och sen full av beundran inför min bättre hälft tänja min smidiga kropp. Det är lätt att få förutfattade meningar om folk.
Jag tycker förövrigt att det är så snyggt med vältränade karlar, det behövs inte så mycket välträning för att jag ska tycka att det är vältränat. Det är mest hållningen och att de tär en man. Ja, jag har ägglossning idag och det är ju, precis som pms är en förevändning att vara otrevlig, en förevändning att få hetsa upp sig lite över det andra könets förtjänster.
När jag pustat klart drog jag till Pålsjöbadet som är ett nakenbad ute på en brygga, damer till vänster och herrar till höger. Jag vill rekommendera alla kvinnor att gå på nakenbad. Det ger en för det första lite perspektiv på tillvaron, som motvikt till den cellulitfixerade damtidningsvärlden och dessutom är det skönt att få vara naken. Naken och naturlig och fin.
Jag känner också en väldig vördnad inför äldre kvinnors kroppar. Nog för att en spänstig 19-åring är skön att vila ögonen på. Det jag tycker så mycket om med de äldre kvinnornas kroppar är att de är rynkiga och man kan se att kroppen använts. Taxöron och hänglår. Det är tjusigt på nått vis.
Jag undrar om män ser på andra, äldre, män med samma vördnad?
Jag kom till badet vid 10.30 och var själv där ett tag och passade på att njuta av "friheten" och kände mig som en galjonsfigur när jag blottade mitt bleka lekamen mot fjärden. Det var bara jag och måsarna och tre kanotister som nyfiket såg på mig.
Efter lunchtid troppade fler och fler damer ut på bryggan. Alla hälsade och stämningen var mycket gemytlig. Nästa torsdag annordnar man kräftskiva på bryggan. Jag funderar faktiskt på att gå.
Ett mycket bra sätt att spendera en dag. Efter bad, sol och bastu, mer sol och ännu mer bastu känns musklerna i vader och lår riktigt medgörliga.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)