Sjukdom och elände.

Träningen gick helt åt helskotta vecka 33. På en gång. Hann knappt andas långpromenad förrän det var klippt. Har sammanfattningsvis: spytt, haft feber och mått så jädra dåligt att det hade varit värt att fotogragera eländet. Inga observationer har blivit gjorda heller. Sen har det bara fortsatt...

Förutom, min stordatorkunskap har ökat med säg 25%:
Har lärt mig att SKIFT+F6 är samma sak som PF18 och jag undrade över logiken med detta. En man skrattade åt mig när jag frågade min kollega. Antingen framstår jag som ett jon eller också har jag berört en öm punkt. (Har varit och frågat en gång till… jag framstår som ett jon. Det finns 12 F tangenter. 12+6 är 18).

Jag blev barskt tillsagd av en väninna att det är HELT förbjudet att träna när man är sjuk. Jag funderade ärligt talat på HUR sjuk eftersom jag har en aning om att all min ihopsparade goda kondition kommer att rinna ut i vasken om jag inte tränar. Jag antar att denna fantastiska kvinna, som känner mig och alla toner i min röst kände en viss anledning att vara barks i tonen, jag lät väl fullkomligt opålitlig när jag sa at jag . Jag får inte träna förrän jag varit feberfri i två dar.

Sen kom tankarna på lunginflammation, twar och allmän hjärtsvikt.
Jag gick till butiken om hörnet och det höll på att kosta mig livet. Inte en chans i hela fridens namn att jag skulle kunna ha sprungit. Jag pustade och stånkade och stödde mig mot ett staket.

Huvudsaken är att jag inarbetat motivation och såndär träningsdiciplin. Jag vet att träningen blir gjord när jag väl blir frisk. För det är ju så fantastiskt roligt!

Återfall i hosta och snörvel
Jag måste ta reda på när jag får börja träna igen. På riktigt. Någon auktoritet som säger: Du får börja träna när du inte använt näsduk eller haft ont i halsen i två dar.

Ytterliggare ett problem har tillstött: Jag har hackat murbruk från tegelstenar och jag tror att jag har fått damm i vänster öga. Kunde inte öppna ögat för allt klegg.

Det kan hända att jag håller på att bli ruskigt gammal. Plus den här bloggen börjar likna Adrian Moles patetiska dagbok. En träningsdagbok utan träning. (Jag hoppas att jag inte får för mig att leverera någon utsaga om hur min avföring ser ut).

Kan dock meddela att det tog exakt 7 dagar på jobbet för att jag skulle ha hunnit bita av alla mina vackra naglar…

Kristina, 34, 2/3 år… precis den 30 augusti faktiskt.