Det där läkarbesöket, kanske världens bästa läkare!

Jag släpade mig till doktorn. Fick akuttid och fix vänta i en kvart på att bli undersökt. Blev visad till ett undersökningsrum.
Han kom in i rummet. Lite som en filmstjärna av mer bedagad sort. Glad.
Jag förklarade mina problem och avslutade med att klämkäckt säga:
-Så därför har jag bestämt att jag behöver professionell hjälp.
Han såg på mig och sa:
- Då får du nog vända dig någon annan stans, sen skrattade han.

Sen lyssnade han på mina lungor och tittade med en moj i min näsa och i mina ögon och i mina öron. Sen sa han att det var bra att jag kommit dit för jag var sjuk. (Det fyller mig såhär i efterhand med tillförsikt. Jag är inte en sån som går till akuten med fotvårtor. Jag nyttjar samhällets resurser när det Behövs). Doktorn sa åt mig att vänta på att bli hämtad till labbet. (Jag noterade att besöket liknade "Fångarna på fortet"). På labbet togs en sänka och sen konstaterade doktorn att jag skulle få en massa mediciner. För att slå på alla fronter.

Pencillin, ögonsalva och nån skön jordgubbsmakande kortisonlösning för halsen.
Jag frågade var närmaste apotek ligger. Han förklarade och avslutade:
- Om du inte hittar det så kan du lika bra gå till systembolaget.
- Har de samma lager, frågade jag?
- Skulle tro det, svarade han.

Sen frågade jag om det här med löpningen och han såg allvarigt brydd ut och sa att jag faktiskt nästan inte skulle tänka på att springa.

Det visade sig senar på kvällen Grandissimo på Stortorget att min väninna M har samma doktor! Vi hängav oss åt en lovsång över doktorn, åt pizza och drack vin.

En bra fredag.