Tillbaks i spåret - med ork som sillmjölke

Har nu ätit klart pencillinet, druckit upp den sista slurken kortison och droppat den sista droppen antibiotika i ögonen.

Har insett att jag börjar om på nytt. Jag är mycket slut i kroppen. Liksom blek och urvattnad, vilket kan ha att göra med de faktastiska biverkniagnra jag fått av att äta pencillin.

Jag behöver både komma i kondition och bli en diciplinerad träningsmänniska igen. Det har fan inte varit någon idée att röra på sig de senaste veckorna, sammanfattningsvis: fungerar inte lungorna är det rätt tungt att andas.

Tjolahej!

I tisdag gick jag raskt med ett trött hund i 40 minuter och det kändes bra. Igår drog jag på mig skorna, gick ut i skogen. 8 km promenerades in alles. Det var toppen. Blött om föttern aoch jag blev hemskt arb på det men jag tyckte det var magiskt bra.
Hittade svamp också. Oätlig.

Funderade på dessa saker:
I km 1-3:
- Varför har män i övre medelåldern så svårt att ta instruktioner? Till exempel på flyget, när man flyger i en liten maskin och flygvärdinnan ber en om att kliva längre bak så sätter sig gamla stubbgubbar längst fram ändå. (Samma gubbar återfinns vid bagagebandet väntandes på sitt bagage, så de tär inte det att de har bråttom). Rent logistiskt är det också lättare om man fyller på längst bak och frammåt. Men nej, gubbar har svårt att lyssna och agera.
Dessutom har jag förstått att planet gärna ska vara baktungt för att vara stabilt när det lyfter och landar. (SAS hade någon incident med ett "framtungt" plan för ett par år sedan).
Till syvene och sist handlar det ju om arbetsmiljö: piloterna ska kunna lyfta och landa smidigt. Jag tänker på min pappa, typisk man i övre medelåldern. Om någon kom och la en bunte papper på hans skrivbord på ett ställe där han inte hade bett om att få dem lagda så skulle han kunna få spel.

I km 4-6
Leif Silbersky. Denna man, advokat som talar med nobelskånsk dialekt och har något slags panta rei över sig har skrivit en krönika i en gratis Villa-tidning. Dvs. en sån tidning som alla som har villa får. I den krönikan är han så till den grad överdrivet självgod att jag undrar vad det är som gör att människor tar honom på allvar i andra sammanhang. För han är ju duktig. Han är i övre medelåldern och duktig. Undrar var han sätter sig i planet...

Här skrämde jag en flock med får, trampade i lervälling och svor.

I km 7-8:
Svamp. Jag älskar att plocka svamp. Har inte hittat någon bra svampskog här i Skåne. Det är helt annorlunda topografi. Jag får bege mig till mina gamla jaktmarker i Stockholm.
Hittade förresten en massa svamp utmed spåret som kunde ha varit honungskremla men det var gallkremla. Stor skillnad. Stor. Det bränner på tungan bland annat.


På söndag är det träningspass igen och jag ska springa.


PS. Det är endast med kremlor man kan göra smaktest.