Promenader och HUTT-strategin

Det känns om om jag har fallit ned på botten av motionsbrunnen.
Det är glädjande att kunna meddela att jag orkar gå på promenad och lyckas nästan orka med en timme varje dag. Jag försöker skjuta in promenaden där det ändå är natuligt. Frisk luft ska inte underskattas, inte heller överskattas för det är himla kallt utomhus.

Det sägs att motion är himla bra. Det sänker blodtrycket, hjälper en att transportera bort överbliven vätska. Jag sällar mig till lovsångskören, jag blir starkare. Känns inte så just nu, jag vet bara. Just nu när kroppen är ruskigt belastad av all möjlig utveckling och nybildningar och progestosteron så är promenader mycket, mycket tillräckligt. I senaste inlägget har jag skrivit om dubbelmaran med twist. Jag har inte orkat ta mig till F&S ännu. Jag har ingen mammagrupp och har inte skrivit in mig som blivande moder i Svea rike.

Hur som helst har jag en ganska stark motiverande kraft för att lunka mig igenom uppbyggliga fysiska övningar:
- Jag är överviktig och jag kommer inte orka med att gå upp i vikt.
De senaste ett och ett halva åren har jag gått upp ruskigt mycket i vikt. Jag har varit deprimerad olycklig på jobbet och det har tagit knäcken på mig. Faktum är att jag är en rätt duktig hetsätare och det är lätt att gå upp i vikt då. Jag har retirerat till att stoppa saker i munnen för att trösta mig. Tidigare har jag arbetat ganska rejält med det där i terapi. Tyvärr kunde jag inte hålla emot när ångesten tog över. Jag var nog inte beredd på känslan. Jag gjorde som jag alltid brukar göra...

För att inte överäta nu har jag en strategi:
- Jag får inte bli för hungrig, för upprörd, för törstig eller för trött. HUTT-strategin.
Blir jag för hurgrig, upprörd, törstig eller trött finns risken att jag börjar mumsa för att jag inte vet hur jag ska bete mig. Eller för att jag ine orkar bete mig.

Upprördheten eller psykusk Utmattning håller jag stången med promenader. Promenader producerar endorfiner efter 30 minuter. Obetalbar lycka.

Jag har studerat vanliga sug hos blivande mammor, man verkar vilja vill ha produkter som i förlängningen innehåller näringsämnen. Det verkar som om mjölkprodukter och pizza ligger högt på listan över vad man är sugen på. Vad som saknades för kvinnan som tuggade på tvättsvampar har jag inten aning om. Jag har hur som helst inte råd att få okontrollerbara sug.
Därför har jag börjat äta tillskott i form av Omega-3 kapslar, kalcium och blutsaft. Blutsaften hjälper en del mot tröttheten. Trötthet gör att jag blir ledsen, ledsenhet gör att jag äter. Om det ändå vore så gott att jag SOV men nej, jag är mer av en gnällspik, när jag gnäller äter jag. Jag känner mig själv, jag måste stämma i bäcken.

Jag är i ansvarig för att jag ska må bra och då är det bara att se till att det fungerar. Amo drar sitt strå till stacken. Jag brukar testa hans team-spirit genom att be om glass eller nått annat som blivit utrensat ur frysen. Jag kommer ingenstans med böner till honom. Han brukar säga att jag kan ta ett glas vatten och hångla lite. Han kanske inte vet att det är med fara för sitt eget liv som han häver ur sig detta. Tur att han kan såndär japansk slåss sport med konstig stavning.

... en sak som jag inte riktigt har fått kläm på hur jag ska hantera är att jag vill ha kardemumma. Kardemumma doftar som en ljuvlig semester och sensuella smekningar och dessutom bullar. Jag sitter som Ferdinand över en kryddburk och genomfars av de ljuvligaste rysningar. Jag har krossat pepparkakor och har i en påse och sniffar på.

Kanelte blir man inte kaxig av.