Dubbelmara.

Jag har börjat dricka blutsaft, smart drag, nu sover jag i alla fall inte 20 timmar om dagen.

Jag blir fortfarande andfådd av att gå i en trappa. Motionsmässigt är jag en katastrof. Jag orkar ingenting. I vanlig fall brukar jag lite besserwisseraktigt kläcka ur mig sköna truismer som:
- Det blir inte bättre av att man sitter still.
Jag märker att illamåendet, yrsel och den allmänna tröttheten inte blir bättre av att jag rör på mig. Det blir bättre när jag vant lig vid hormonerna. Det är inte någon tröst NU direkt.

Jag läste någonstans att: att föda barn är som att springa två marathonlopp och sedan resa sig upp och sätta världsrekod i höjdhopp. Det verkar väldigt långt till den formen måste jag säga och jag är så jävla tacksam att jag har sprungit under sommaren och hösten. Jag har börjat se på förlossningen som när jag är ute och springer, focus, lyssna på kroppen, vila och orka. Hoppas bara att det inte tar 7 dagar.

Summa summarum, jag är alltså anmäld till ett dubbelmarathon med twist.

Hursomhelst, imorgon ska jag ringa en barnmorska, jag har dåligt samvete att jag inte har hört av mig till myndigheterna ännu. Min väninna K sa förresten just så när jag berättade att jag väntar barn:
- Måste man inte anmäla det till någon myndighet?
Kontrollsamhället har verkligen nått ut!

Jag ska ta mig till mamma-gympa och skaffa en mammagrupp och gå på profylaxkurs och mamma yoga. Det är liksom dags att starta all-around träningen. Och den där marathonformen måste jag hitta... ...snart...