En miljon hormoner

Det händer en massa saker i kroppen när man är gravid och man behöver inte vara gravid länge för att det skall genljuda i kroppen.

Hormoner.
- Jag ORKAR ingenting. Då menar jag INGENTING. Jag blir andfådd av att gå i en trappa. Helt otroligt. Om jag går från bottenvåningen till övervåningen så måste jag "pusta ut" när jag kommit upp för trappen. Om jag går från tvättstugan, i källaren, dvs. dubbelt så många trappsteg så måste jag lägga mig ned och vila lite när jag kommer upp. Orken beror tydligen på "blodbrist", det kommer att produceras ca 1,5 liter blod i min kropp under en period här i början.
- Jag gråter utan verkligen anledning alls. Till exempel för att det är så långt till det blir vår, eller för att det är så sorgligt med allt hemskt i världen eller för att någon är snäll och håller upp en dörr för mig. Eller för att det är så mycket bilar på en parkeringsplats att jag inte kan parkera längst fram vid ingången. Eller för att Amo köpt päron.
- Mitt luktsinne har blivit extremt välutvecklat. Jag kunde inte gå in i ett av IKEA:s visningsrum för att det stod en farbror där som luktade riktigt illa. Amo kände ingenting och klev rakt in i helvetets käftar. Han kom snabbt ut därifrån. Det är väl för att jag inte ska peta i mig allt sånt som är totalt livsfarligt för fostret. Första fem veckorna levde jag på sushi, jag visste ju inte att jag var gravid!!! Blir det nått fel ska jag skylla på det.

Ur motionsprespektiv kan man säga att jag ligger LÅGT.