Med svansen mellan bena.

-MOLLY KOM HIT!
Vrålet nådde mig och till skillnad från den adresserade hunden som rusade runt i en nyfiken åtta stelnade jag faktiskt till.
Hunden pep iväg som en oljad blixt och när jag passerade den helt uppgivna hundägaren tipsade jag om ett uppfostringstrick.
- Gå och göm dig.
- Jag har testat, sa hundägaren, jag har testat allt. Hon bara vägrar att komma.
- Brotta ner henne på rygg?
- Jag har testat allt.

Vi skildes åt och det tog inte lång stund förrän en liten grå studsande boll låg nästan jämte mina fötter och jag höll på att trampa på hunden. Jag skrek i sedvanlig ordning till och hunden glodde skärmt på mig och då vrålade jag ännu värre, som en döende, någonting. Hunden vek svansen mellan bena och pep iväg. Jag hoppas att hon sprang till sin förtvivlade matte. Jag hörde inte några mer vrål i alla fall.