Inspirerad träning

Min projektledare på jobbet har sett ett inredningsprogram på teve, troligen en repris avgjorde hon, jag har inte en aning. Hon var lite begeistrad över att inredaren hade ersatt en kontorsstol med en sån där megastor boll. Den har ett eget namn men just nu kan jag inte minnas vad.
Hur som helst, detta föranledde mig att minnas att min far hade en såndär boll, ordinerad av läkaren efter pappas ryggoperation. Han ska träna på den eller med den eller vad som nu är rätt preposition.

När jag hälsade på hos mina föräldrar straxt efter operationen demonstrerades denna boll av min mor. Hon kastade sig fram med ett vigt hopp och landade elegant på bollen som värsta gymnasten och visade med precision olika uppbyggliga rörelser. Det såg underbart roligt ut.

Idag emottog jag från projektledaren två böcker, en bok som heter Bålstabilitet och en som heter Parträning. I boken Bålstabilitet beskrivs massor av övningar med bollen i centrum. Parträning är en den utomordentligt social bok, duoövningar av brottaren Martin Lidberg. (Det kan hända att jag namnger boken fel). Projektledaren har fått böckerna från bokklubben SISU, ett folkbildningsförbund inom idrott.

Jag har inte öppnat någon av böckerna och studerat dem på allvar ännu, har haft fullt upp med annat. Jag vet inte om jag tycker det är skoj eller inte när folk intresserar sig för min träning.

Bilderna som illustrerar övningarna i Parträningsboken är väldigt närgångna, det ska hängas, klängas, bäras, hävas, dra, släpa, sitta på, ligga under, lutas mot. Som en fruktsallad av kroppsdelar. Jag får se hur det går med det där. Jag är så himla dålig på att följa instruktioner och eller recept att det antagligen varken blir hackat eller malet. Bäst är att försöka röra sig framåt så fort som möjligt, så länge som möjligt.