Med bränd bak

Söndagar är min softa lunka runt och trivas dag. Jag värmer upp länge och joggar kortaste intervallet i veckan och varvar ner länge och mest bara trivs med naturen, djuren och deras ägare. Det är i alla fall tanken. Det har inte varit så en enda gång. Inte en enda söndag har jag kunnat softa ifred. Det har alltid varit någon slags problematik. Detta är dagens störande moment:

Under uppvärmningen gjorde sig det helt naturliga kissbehovet sig påmint. Det känns bara inte så himla naturligt att sätta sig ner bland snåren för att lätta på trycket. Inte med hundar, stavgångare, hundägare, barnfamiljer och vad som helst i faggorna. Dessutom är jag i en skånsk skog, en därtill planterad skog. Träden står i snörräta rader och det finns ingen undervegetation att huka sig i. Det blir till slut kris. Jag är tvungen att släppa mitt vatten och jag kliver in i buskaget eller det ganska torftiga buskage som finns att tillgå.
Det är bråttom. Vi är många i spåret och jag har passerat massor av folk på min uppvärmningsrunda. Jag drar ner brallorna och hukar mig och det sticker till som fan själv har bitit mig i skinkan.
Jomenvisst! Brännässlor!

Jag kan i samklang med moder natur därför informera alla och en var att även vissna brännässlor sticks och att det där kissbehovet var inte så himla trängande när allt kom kring.

I övrigt var dagens tur bra, allmänt trevlig och det gick lätt att springa. Jag hade ett bättre tempo än förra söndagens fruktansvärda köckemödding. Jag lyckades få upp ett tempo som jag var själv mycket imponerad av och när jag väl tänkt tanken att såhär fort skulle jag vilja springa jämt och sedan förvånat: såhär fort kan väl inte jag springa, det är jag ju inte rustad för! Då blev jag astrött. Sen höll jag ett tempo som ingen kan vara stolt över, när jag märkte att jag nästan stod stilla tog jag mig i kragen och fick till nått slags bättre takt. Lite shockad, lite förvirrad och glad!

Nu, hemma, är jag så slut att jag inte vet vad. Det kan vara nässlorna, att jag pinnade på så fruktansvärt att jag fick någon slags bäng och eller jag vet inte. Bäst att bara luta sig tillbaks och låta naturen ha sin gång.