Frånsett att jag blev så jävla förbannad när jag kom till jobbet att jag fick blodsmak i munnen, har slarvat rejält med maten och arbetat med en mycket krävande uppgift har denna dag varit fysiskt bra.
Hämta dig, hämta dig, säger jag, gång på gång till mig själv och väntar på nästa planerade jogg-tillfälle. M filosoferade över hur länge jag kommer orka springa om ett halvår. Han kom fram till 30 minuter. (Säger inget om hasigheten dock, springa är ett i mitt fall ganska töjbart begrepp).
På den, sedan ett par månader tillbaka, dagliga promenaden (från tunnelbanan hem) blev av och sedan följde en timmes engagerat trädgårdsarbete och en välmenande granne som lutade sig över staketet och sa välmenande:
- Ja, nu kanske du går ner lite i vikt.
- Det kan man ju tycka är lämpligt, tänkte jag lite sammanbitet och började fundera på att leja ett gäng ungdomar för att trampa ner hennes rabatt.
Jag tror att jag ser ut som om jag behöver uppmuntran.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar