Jag har legat i soffan hela dagen.
Ingenting att göra och en ruskigt bra bok att läsa.
Regnväder och planerad träningstur.
Motivation obefintlig.
Planen var: åka till Ramlösa, umgås med andra människor, vara social och kanske få en kompis, stanna till i Fredriksdal och springa, åka hem och bada.
Vädret har varit mer än kass.
Ingen resa till Ramlösa. Konstaterad översvämning i Ramlösa. Slöa på soffan ännu mer.
Blir påmind om att det skulle minsann tränas idag.
A poängterar med emfas:
- Ska det här vara ledarskap, eller?
Pratar kort om saken.
Tar på mig träningskläder. Dricker vatten.
Det regnar. Det regnar inte förresten: det öser ner. Det regnar katter och hundar! Det går knappt att se två meter framför sig för den vägg av vatten som vädergudarna serverar.
Jag går till Slottsparken. Det öser ner vatten. Ingen publik finns, visualiseringen fungerade till fullo på den punkten. Ett gäng killar tränar Capoeira under ett regnskydd, det hade sätt riktigt flott ut om de hade stått på gräsmattan istället för hopträngda under skyddet. De spelar musik och det låter ofattbart coolt. Jag pinnar på. Pinnar på. Pinnar på. Stryker vatten från ansiktet.
Första treminutaren går bra, bättre ska jag säga. Under tredje treminutaren träffar jag en glad tös i regnkläder som hälsar med glad min och höjer hela träningspasset till världsklass. Sen är jag dyngsur. Riktigt genomvåt inpå bara kroppen. A har varit och handlat och parkerar vid Slottsparken och väntar på mig. Jag stretchar i en kvart och hoppar in i bilen och känner mig som värsta lyxbruden.
Tar ett bad när jag kommer hem. Funderar.
Nog har jag vunnit över mig själv ändå? Hur lätt är det inte att bara ligga kvar i samma ställning i flera timmar. Obefintlig aktivitet.
A är kollosalt stolt över mig och berättar om sin stolthet varannan minut. Jag känner mig som en superkvinna. (Jag är en superkvinna).
Konstaterar nu kallt att har jag varit ute i det väder som bjöds idag finns det ingen återvändo, då klarar jag allt. Så länge jag har en hjärna som styr kroppen är verkligen allt möjligt.
söndag 17 juni 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar