Disonans

... ett ord som sammanfattar söndagens träningsvända.

Disonans. Va male!

Kroppen är längst ut åt ena hållet på en skala och psyket är längst ut åt andra hållet. Det är som att dra en ilskan treåring till dagis.

Jag kom att tänka på den där kvällen hemma hos G när vi satt och sjöng och livet var tipp-topp och G helt plötsligt avbröt sången med att barskt säga till mig:
- Stina du byter tornart mitt i sången, nu får du vara tyst.

Jag tänker inte vara tyst och jag tänker inte ge upp springningen för att musklerna mellan mina knän och fötter obstruerar. Däremot tänker jag motivera dem med massage och tänjning, strechning och värme.

Solen kommer alltid att vinna över vinden när det gäller att få folk att ta av sig kläderna och solen, den ska skina på mig när jag joggar.