Har just kommit hem från två veckor på annan ort. Jag kan inte kalla det semester även om jag inte gjort ett handtag. Hela jag är obekväm och gnäll och klagan är bara förnamnet. Är det inte för varmt så är det för kallt och då får bebisen hicka och skumpar runt i min mage som en rodeoryttare.
Jag gråter för allt:
- reklamfilm har äntligen den genomslagskraft som reklammakarna önskar sig. Jag Känner!
- regn är så himla fint. Så naturligt, så bra och så himla fint!
- gräs är också himla fint, plus att det är skönt att gå på. Bara det värt en flod av tårar.
- böcker tar slut. Hur kan dom! (Bu, hu, hu!)
- Ernst. Jag blir så lycklig av honom. Tårarna bara rinner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar