Styrkan i den tyska nationalsången

Idag har jag tagit mig tid att handla mat och andra attiraljer till hushållet. I affären drabbades jag av en sak som jag aldrig riktigt fattat att gravid kvinnor kan drabbas av. Så kallade förvärkar, det piggar upp att veta att livmodern är ute på träningstur utan att jag blivit tillfrågad. Och det gör ont. Ont på samma sätt som när man spänner en muskel och inte slappnar av på ett långt, långt tag. Jag trodde att förvärkar för det första skulle vara ganska svaga och snabbt övergående sådär så att de knappt märks och för det andra inte gör ONT.

Jag såg ju givetvis chansen att övningsandas... Positiva, förträffliga jag. Det tog ett tag för mg att inse att jag hade en chans att göra något. Till en början var jag lite förstummad av händelsernas utveckling. Jag hade kunnat välja på att bryta ihop i delidisken och gråtit högljutt istället för att öva på anding. Ibland är valen man har att göra här i livet mycket tydliga.

Jag bestämde att det skulle se minst onormalt ut om jag andades genom att sjunga istället för att bara andas som jag gör hemma... När jag sitter hemma och andas brukar A titta på mig och säga:
- Jag vet att du tränar men jag tycker det låter som du ska dö. En slags svårtolkad form av peppning.
När man sjunger måste man tänka på hållningen, slappna av och tänka frammåt. Många likheter med att dyka genom en värk.

Jag sjöng mig förbi delidisken, frysmatsboxarna och mejeriprodukterna. Jag sjöng när jag hämtade diskmedel och när jag gick förbi smågodiset. Jag ska säga att jag inte sjöng särskilt högt eller utåtriktat, mer för att ha andingskontroll. Jag sjöng mig ända till kassan och där tog alla låtar slut. Magen stod ut som en ballong och gjorde skitont. Jag tänkte att det spelar ingen roll om jag bara kastar mig in i en låt, vilken som helst, det behöver inte vara från början och ta med alla verserna, det viktiga är att andas kontrollerat och avslappnat. Sen började jag nynna på tysklands nationalsång.
Det ska sägas att det var först då som jag kände att det här kanske är ett lite skumt beteende. Det finns faktiskt saker man inte får gå omkring och göra för sig själv. Prata och sjunga till exemple. Barnsånger och psalmer är väl ok. En nationalsång är väl att betrakta som på gränsen till nervsammanbrott kan jag tro.