Poolattack - jag vill inte lära kännas!

Simmade igår. Jag låg och flöt som en kork i väntan på att kunna krypa under banavskiljarna utan att krocka med någon. Karln som skulle simma förbi stannade och började prata sådär otvunget som en del människor gör. Jag gillar inte att prata med okända människor. Jag är superblyg. Jag gillar inte när folk som börjar prata med mig inte läser av mitt kroppspråk och bara låter mig vara. Jag gillar inte att prata om mig själv med okända människor.
Trots detta blev konversationen ganska trevlig. Han pratade mest. Det var lite som om han inte fått prata med en människa på jättelänge. Jag nickade, ställde adekvata frågor och pratade lite löst om världsläget.

I förr-förra veckan såg jag Fredrik Lindströms show. Där tog han upp Sverige och svenskhet, showen heter "Är svenskar människor?" (tror jag). Jag konstaterar att även om jag inte är så typiskt svensk som han beskriver eller har ambitionen att beskriva, så har jag dragen av att vara det. Jävlar vad jag är privat.

Han pratade om ditten och datten, jag lyssnade på ditten och datten och sen gick jag upp ur bassängen. Han såg inte riktigt nöjd ut när han såg min mage. Faktum är att han frågade om vi skulle ta en kopp kaffe nästa gång vi träffades samtidigt som min gigantiska mage blottades i vattenlinjen. Jag svarade att kanske det. Han sa, lite mindre entusiastiskt att, kanske det. Jag fattar inte varför jag inte vågade säga nej. Kanske för att jag tycker att det är otroligt jobbigt att bara säga:
- Nej, jag har inte lust att lära känna dig. Du invarderar min privata zon och jag är inte Polen!

Jag har insett att jag väljer människorna jag har i mitt liv noga. Åh, hå tänker vän av ordning, en pretentiös jävel som ... ... ja och jag klarar inte av energitjyvar eller folk som inte utmanar mig eller glömmer att bjuda in mig i samtalet. Jag vet, man får bjuda in sig själv, ibland är det tröttande at göra det 10 gånger på lika många minuter. Samtal sker mellan två parter, alla har ansvar för allas välbefinnande. Jag gillar helt enkelt nte när människor börjar prata otvunget.

Då frågar vän av ordning hur jag gör för att lära känna folk.
Svaret är att jag tittar noga på människor runt om kring mig och tar god tid på mig är svaret. Ja, jag är blyg och pretentiös!

Med detta sagt och för att vara riktigt PK: folk får göra som de vill med att prata otvunget, det kanske är riktigt bra, en dag kommer jag förvandlas till den hyena jag verkligen är och be alla otvugna människor att fara och flyga.
- Nej, jag vill inte dricka kaffe för jag har på känn att du vill svärma och jag är inte kåt på dig!
- Nej, jag vill inte dricka kaffe för jag vill inte lyssna på berättelser från din barndom!
- Nej, jag är en självupptagen, självtillräcklig typ som inte orkar lära känna folk!

Fredrik Lindström berättar en episod om en Semla i sin show. Konklusionen är att det kanske är bättre att säga ifrån när ett café serverar semlan fel, även om det är obehagligt, än att man misstänker att det är ens eget fel att caféet gör konkurs på grund av att de inte vet om hur en semla ska serveras... ...typ.
- Jag vill ju inte bli skyldig till en konkurs Gu'bevars!