I spåret igen...

Är nu hemma igen. Har inte sprungit på en och en halv vecka tack vare den mest långdragna förkylning jag har dragit på mig... Dock har mitt liv inte varit utan motion.
Jag har:
- I ytterligt långsamt tempo, feberhet, masat mig runt Brighton. Brighton är som en finlandsbåt på land, vilket har den fördelen att man kan lämna stället när man inte står ut längre.
- Pinnat omkring på IOW och med snoret hängande ned mot naveln klättrat i en ravin. Då är det bra att pappa,redan vid tidig ålder, lärde mig att snyta mig i handen.
- Hostat mig igenom London.

Idag har jag tagit upp träningen igen. (Av rädsla för twar och allt annat som kan drabba en aningslös motionär som ger sig ut i motionssåret utan att vara frisk och vid sina sinnens fulla bruk håller jag hårt på att inte anstränga mig för mycket (inte alls om man ska vara ärligt) när jag är sjuk). I ärlighetens namn kändes det inte kul att ge sig iväg och dessutom hade jag glömt nästduk så jag fick utföra det kosntfulla tricket att snyta mig i näven.

Jo, jag värmde upp, tänjde och sträckte och viftade med armarna. Gick i ca 7 minuter som uppvärmning och började springa. Sprang och gick omväxlande, det kortaste intervallet 3 minuter och det lämgsta 9 minuter. In alles gjorde jag sträckan 5 km på ungefär 46 minuter. Ge och ta en halv minut. Hade jag joggat den sträcka jag hade som uppvärmning hade jag gjort sträckan på 42 minuter.
När jag hade sprungit ungefär hälften fick jag den där skrattkänslan i magen och hade god lust att pipa, den tant med gåstavar som passerade mig, i magen. Vi nöjde oss med ett enlekt hej.

I övrigt har jag under detta pass reflekterat över den stora frågan om varför man endast ser vänsterskor liggandes vid sidan av våra vägar? Frågan kom upp då jag sprang förbi ett par svarta sockar mitt i spåret. De låg med ca 15 meters mellanrum. Intressant.
Jag träffade också en otroligt cool karl med en vacker hund. Han och jag höll till vänster, i samförstånd. Det är så trevligt när folk med hund håller undan sina djur. Tipset för dagen är att det är lättare att trycka upp djuret i spenaten än att stå i spenaten själv och rycka och dra.

Fick lite ont i vänsterknäet. Det gick över.

PS. För alla som inte är insatta i snytandets konst bör få veta att när man snyter sig i näven så snyter man sig egentligen inte i näven. Man håller för ena näsborren och snyter ur den andra näsborren. Gör man detta snyggt och med viss sprutt så får man inte något snor på läppen kinden, hakan eller i handen.