... ännu en energigivande språngmarch.
Inte lika kul som i söndags, jag inser att asfalt är en del av problemet med min kramp.
Dubblade sista jogg-intervallet och blir omkörd av en cyklist. Jag pinnar på i mitt makliga tempo och noterar längre bort på parkvägen att det står någon vänd mot buskarna. Lite väl nära för att studera bladen och buskens estetism, han pinkar naturligtvis.
Jag närmar mig honom. Han pinkar katastrofalt långsamt och jag tänker att detta verkligen är en så kallad social studie. När jag är kanske tio meter från honom börjar han skaka av snoppen. Sen ska han knäppa brallorna. Han har nu två val, antingen skapar han lite privat utrymme och vänder han sig från mig så att jag får se hans ryggtavla eller så vänder han sig mot mig så att jag får se... ... hela härligheten.
Jag erkänner, jag är inte mer än en kvinna, vill en vuxen man visa sin snopp så finner jag på en något stenåldersmässig nivå detta intressant, det är ju inte särskilt ofta en karl visar snoppen för en. Den kissande cyklisten gjorde det.
Han vänder sig mot mig och står där med snoppen i händerna, som om det vore en renrakad hamster, skiftande i grå, brun, blått och en liten tuss svintoaktigt hår.
Jag tittar uppmärksamt och intresserat och springer förbi.
Han cyklar förbi mig bara en kort stund senare, han ställer sig inte för att kissa i buskarna längre fram och tar chansen att visa snoppen igen. Det hade väl bara varit för uppenbart vad han sysslade med i så fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar