En månad av dålig andning. Lungorna ÄR viktiga när man springer.
Utomordentlig trötthet. Motivation lägre än jag vet inte vad.
Jag har hållit mina rutiner med promenader. I alla fall något att vara glad åt.
Ibland när jag har knatat på mina rundor har jag nästan haft gråten i halsen. Det är så motigt och kroppen är mer mot än med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar