Så typiskt när jag nu äntligen har kommit igång igen och längtade till dagens tur. Motivationen har varit på topp sedan i söndags. Jag bestämde mig för att springa på vägen hem från jobbet, hade ett sent möte och det skulle ta för lång tid att åka hem, klä om och sen ge sig ut. Beslutet landade på att ta med kläder, byta om på jobbet, åka halvvägs hem och sedan jogga genom förorten.
Varför har inte detta realiserats frågar sig vän av ordning?
Jag har en inflammerad hälsena. Hälsena? Hälsena!
Hälsena. En sena så liten att den inte knappt finns! Tydligen mycket potent i ilsket tillstånd. Den kan vara en såndär slemsäck som svullnat upp också, svårt att veta eftersom jag inte kan röntga mig .
Jag konstaterar att om man inte kan andas är det svårt att springa och om man inte har fungerande fötter är det också svårt att springa.
Jag trodde att det var ett skavsår som blossat upp i söndags. Icke. Jag har en knallröd ilsket värkande och svullen högerhäl. Trodde faktiskt inte att den kunde se ut sådär, som nått utomjordiskt. Igår när jag skulle ta av mig skorna "satt de som klistrade" vilket gjorde att det var mycket smärtsamt att bända av dojjan på högerfoten. Nåja. Talade med Å om saken. Hon gav mig sin dom och sa strängt att det är lika bra att jag vilar.
Detta jädra vilande, det är inte kul . Jag har därför bestämt mig för att vila aktivt. Vet inte riktigt vad det betyder. Å sa att jag kan stretcha lite försiktigt.
Det kan alltså hända att jag blir några cm längre om den här hälen inte ger sig inom överskådlig framtid. Å andra sidan skulle jag kunna springa barfota.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar